uks kommunikateket 7

Kapitel 4 – Ett magiskt datum

Dagen idag har på många sätt varit en märklig dag – Påskaftonen den 19 april 2014.

När jag i morse korrekturläste min text BLOGGBOK 2 kom jag att tänka på att jag just nu befinner mig i samma situation, som när jag började skriva min BOK, fredagen den 8 augusti 2008 kl 08.00. Jag sitter ensam och skriver på mitt rum – då som nu. Utanför tassar min man, numera mitt X och förbereder förmiddagskaffe, lunch, eftermiddagskaffe, middag och kvällsmål. Han diskar och plockar och hjälper till med vad som behövs. Då som nu! En mycket jämställd man!

Dagen idag inser jag att jag började skriva på boken på ETT MAGISKT DATUM – den 8/8-08 kl 08.00, Waaw!

Det var 5 dagar efter terapitimmen jag hade med Thérèse, just den som startar denna BOK. Det är då jag går hem och frågar min man Lasse om han kan ta ansvar för hushållet, så att jag kan stänga in mig på mitt rum och skriva i 14 dagar. Dessa skrivardagar resulterade i de 44 första A4 arken fyllda av ögonblicksbilder – minnen – dialoger som dök upp allteftersom jag skrev. För mig tycktes det som självklart att minnena/dialogerna var så starka att de skapar en yttre såväl som en inre miljöbild.

Men många vänner och kolleger har nu läst mina minnen/dialoger och kommit med olika förslag till ändringar och förtydliganden t.ex.;

  • På viket tidsplan befinner sig skildringen i de olika dialogerna/scenerna?
  • Det saknas miljö- och personskildringar.
  • Vem talar med vem och var befinner de sig?
  • Hur ser rummen ut och hur ser personerna ut?
  • Hur påverkas jag av dessa minnen idag?
  • Hur ser förklaringsmodellen och livspusslet ut idag?

Jag varken sover eller äter. Mina flickor som bor hos mig fungerar bra med Lasse och ingen stör mig. Under dessa 14 dagar lever jag med mina minnen som börjar med min flytt till Stockholm hösten 1949 och pågår fram till dess jag kommer hem till Pastellvägen i Blåsut, en förort till Stockholm, från min vistelse på Kärnans Sanatorium fram till oktober 1951. Minnena/dialogerna dyker upp till och från hela tiden och Thérèse hjälper mig foga samma dem bit för bit till en färgstark livsmosaik, som idag ger mig en fungerande förklaringsmodell till mitt händelserika liv.

Men jag har ännu inte skrivit sidan 45. Denna Påsk gör jag ändringar och förtydliganden som behövs på de första 44 sidorna.

Måndagen den 14 april, även det en magisk dag 140414 kl 14.00 frågar jag mitt X, Lasse, om han vill komma till min lägenhet och ta hand om mitt hushåll och göra det som behövs?

– Javisst, sa Lasse. När skall jag komma?

– Kan du komma – frågar jag – från och med torsdagen den 17 april, Skärtorsdagen och så alla dagar över påskhelgen och sedan ytterligare dagar när de passar dig och mig i de närmaste veckorna.

Så nu sitter jag här och skriver, åter på en Långfredag, 5 dagar senare.

Första gången jag går upp på mitt rum och stänger dörren bakom mig – för att få vara ensam med BOKEN – var en skärtorsdag och jag stannar även då på rummet hela påskhelgen – precis som jag gör, här och nu. Men idag bor inga barn hos mig.

Märkligt är att min mamma också gick in på sitt rum och stängde dörren bakom sig. Hon svarade inte när vi knackade på. Pappa sa att vi skulle lämna henne ifred. Hon var i 5e månaden med min lillasyster Lena, men hon hade inte berättat om sin graviditet för någon i familjen. Hon kanske förnekade den för sig själv till och med. Det var en skrämmande upplevelse för mig att mamma inte svarade och inte visade sig på flera dagar. Det har vi pratat om många gånger i familjen.

Trots detta så gör jag själv alltså detsamma – gömmer mig på mitt rum.

Vi barn gör ju inte som våra föräldrar säger. Vi gör som de gör!

Detta är kusligt.

Historien upprepar sig.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *