DAGBOK DEN 27 JULI 2014 – kvinnohantverk

Hur många timmars kvinnohantverk finns insydda i textilierna på mitt loppis-bord?

Idag är min första lediga dag efter sommararbetet på Nyköpingshus Konferens. Det har varit en upplevelsefylld sommar med många möten med iintressanta människor och nu sitter jag här och filosoferar lite utan krav på att passa en loppistid.

Det har varit otroligt mycket jobb med de olika ”loppisar” jag besökt. Och alla förberedelser som tvätt, strykning, silverputs (Lasses jobb- tack!) skriva listor på böcker, linne, dukar och kläder till försäljning . Å´ så packa in och ur bilen med alla kartonger, väskor, ICA-påsar och korgar. Många gånger har jag tänkt – det går inte – jag orkar inte mer. Ryggen går av, knäna viker sig, halsen rosslar och svetten rinner längs med huvudsvålen, ansiktet och ryggen. Jag går och lägger mig! Men jag har ändå gått upp kl 06.00 nästa morgon, genomfört min dagliga startrutin med mediciner, rörelser, sång- och pratövningar för att få igång min stela och klumpiga kropp, mina förstelnade fingrar, uppsvullna och domnade fötter, min hesa röst och mina orörliga ansiktsmuskler.  Efter kl 11.00-medicinen har jag kunnat åka till Nyköpingshus nyduschad, med ny energi, lust och glädje.  Ungefär kl 12.00 har allt varit framplockat ur bilen och upplagt på loppis- bordet.  Detta har upprepats varje tisdag, onsdag, fredag o lördag under juli månad på Nyköpinghus (fast jag tog semester 2 dagar när LJ hade premiär på OSS SKÄLMAR EMELLAN.)  På torsdagskvällar har jag stått på PUMPENs bakluckeloppis och igår var jag på PORTOBELLO loppis på Östra Storgatan med bord utanför Mps lokal. Samma procedur till varje ny loppis.

Det har varit omöjligt att sitta vid loppis-bordet i solgasset så jag har tillbringat en hel del tid i Café Kung Kristinas sköna skugga. Då har jag lätt kunnat springa till mitt bord om en kund kommit.

Samtal och diskussioner om högt och lågt har flugit fritt vid bordet. Men mest har jag, tycks det mig nu efteråt, pratat om värme och den starka solen som vi nästan inte stått ut. Fast det har vi ju gjort!

Någonstans har alla uppenbarligen haft en extra kraft att ta fram, när vi behövt den. Som t.ex. de unga killarna från Nyköpings Fäktklubb som under ledning av Jocke Nilsson haft fäktskola för barn och unga.  Med en ängels tålamod har de undervisat 5 – 7 åringar som aldrig hållit i en ”Florett?” – Hjälp, vad heter det gamla mordvapnet? – dagligen i sina skyddskläder, hjälmar och ansiktsskydd – i 30 graders hetta! Jag är mycket imponerad!

Många samtal vid mitt loppis-bord har handlat om kvinno- och textilhistoria. Dukarna, gardinerna och alla lakan är ju arvegods från X:et Lasses familj; hans mor, hans mors fyra syskon och hans mormor. Från min familj har arv kommit från; min mor och min mormor. Min mor Karin var enda barnet och min farmor dog långt innan jag var påtänkt.  – Men jag har istället glädjande nog ärvt fotografier från min fars familj. Kvinnor har inte i särskilt stor omfattning fotograferat tror jag. Familjerna gick till fotograf och tog familjebilder vid speciella tillfällen. Jag har ärvt många sådana, men tyvärr är de oftast inte påskrivna med namn och årtal. Men jag forskar i min familjs historia tillsammans med flera nya släktingar jag träffat på Fb.

Många samtal vid mitt loppis-bord har handlat om hur jag och mina kunder gemensamt sörjer att våra barn och barnbarn inte vill ärva de textilier som finns bevarade i våra hem. De flesta är inte intresserade av att köpa, för de har redan så mycket hemma. Jag har två buntar med bröllopslakan som har varit roligt att prata om. (Se bilden nedan) De mest broderade två lakanen och två örngott är inte så särskilt slitna. De har initialerna R och S som broderats in tillsammans med stora sydda hål och slingor. R står för Rakel och S för Sjöberg. Rakel broderade dem när hon var ogift inför en ev. blivande bröllopsnatt. Bröllopslakan gjorde man som ung och ogift och lade i sin brudkista. Nästa bunt med lakan är gjord lite senare och de är betydligt mer slitna. Där har initialerna utökats med E för Einar, hennes makes namn. När hon sydde dessa lakan hade hon gift sig och de använde hon men bröllopslakanen fick ligga orörda. Vilket kvinnoliv en lakansbunt kan skildra.

Jag har mammas och pappas bröllopslakan hemma. Men de vill jag inte sälja. Mamma sydde sina lakan efter förlovningen, så hon har broderat initialerna K, S och J. Karin, Sven och Johansson. 1960 bytte familjen namn till Skoghag efter fars föräldrahem Skoghaga. Trevligt nog bytte också min kusin Rune samtidigt sitt efternamn tillsammans med sin familj. Så idag finns ganska många barn och barnbarn som heter Skoghag.

När mina kunder frågar vad mina lakan o dukar mm kostar, får jag ofta till svar;    – ”Det är dyrt!”

Jag tänker – Kvinnors sysslor och hantverk är inte mycket värt. Hur många timmars kvinnohantverk finns insydda i de olika textilierna på mitt loppis-bord? Ärvda konstverk, möbler, silver och guld mm har oftast manliga mästare och tingar ett helt annat pris. Jag blir ledsen men också arg, när jag tänker på det.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *