DAGBOK DEN 15 JULI 2014 – allt tycks vara möjligt och inget är omöjligt

kommunikateket uks dagbok den 15 juli 2014 1

Tre Valkyrior – Ylva, Ulla-Karin och Sanna – på Kung Kristinas Café på Nyköpingshus

Vilket fantastiskt sommararbete jag har i år. Det är så spännande att möta och samtala med alla sommarlediga människor – Nyköpingsbor, svenska och utländska turister och alla som arbetar på Nyköpingshus med försäljning, service, Teater Sörmland m.fl. En historisk fika på Kung Kristinas Café kan ta flera timmar. Det börjar bli populärt att komma på kaffepaus.

Jag sitter bakom mitt bord fyllt med mina, mammas, mormors och Xet:s släktingars gamla lakan, dukar, gardiner, silver, koppar och tennföremål. Dessutom har jag fyllt upp med mina, Xet:s och mina barns olika barn- och ungdomsböcker liksom gammalmodiga ”Dvd: er”.

Tänk att detta bord är en sådan bra stimulans till samtal om kvinnohistoria, om släkthistoria, om textilhistoria, om litteraturhistoria och om barn- och ungdomars uppfostran då och nu, läsförmåga då och nu, men också om deras ointresse för att ärva just det jag sitter och säljer. Det har varit och är väldigt fina samtal och spännande åsikter har dryftats.

Jag säljer kanske inte så mycket vid mitt bord, men jag kommer ut i livet och solen och får göra de mest spännande nya bekantskaper. Och jag möter även gamla vänner.

Idag t.ex. dök två kvinnor upp från min ”ungdom”.  Plötsligt hörde jag en kvinnostämma en bit bort i en klunga med ”turister”;

– ”Men är det inte Ulla-Karin från Stockholms Universitets Studentkår?” – ”SUS”? – Plötsligt startade minnenas maskin och fram kom bilden av två arbetskamrater från ”Anu da zu mal”! Jättespännande!

-”Jo men visst är det jag! Vilka är ni?” dryftade jag mig att fråga.

-”Vi arbetade på studentkåren samtidigt, vi som tjänstemän – vi två var anställda på kansliet och jag arbetade bl.a. som sekreterare åt Kårstyrelsen – du var politiskt vald, Liberala Studenter, tror jag, som vice ordförande på Studentkåren” fick jag raskt som svar.

Vi kom sedan fram till att det var hösten -81 och våren -82, alltså för över 30 år sedan. På sommaren blev jag ju mor – välkommen LJ – och därmed mammaledig. På den tiden arbetade man inte lika självklart igen veckan efter födelsen!

Vi enades om att det var en spännande tid på Studentkåren. Vi (Studentkåren) byggde en stor gym- och träningshall och ett stort Allhus för studenterna med restaurang, samlingslokal mm. i Frescati. Vi anlitade arkitekten Erskine, en av Sveriges främste till båda byggena. Någon Universitetsmyndighet?? byggde samtidigt ett stort Universitetsbibliotek och något år senare en stor Aula. Det riktigt sjöd av framtidstro och livsglädje och mitt i allt satt vi tre i Nobelhuset och idkade studentpolitik. Häftigt!

Stockholms Högskola med små Institutionslokaler spridda över hela innerstaden expanderade från ca 4 000 studenter från mitten av 60-talet till över 40 000 studenter hopsamlade i lokaler i Frescati (de blå glashusen) som hade omvandlats till Stockholms Universitet på 70-talet.

1968 satt jag och lyssnade på Olof Palme m.fl. på Studentkåren på Holländargatan som ju var ockuperad av oss Studenter och 1981 blev jag sedan demokratiskt val enl en politisk agenda till företrädare för studenterna i Studentkåren. En häftig resa för mig och förresten för alla studenter i Stockholm. SUS var en rik Studentkår. Vi hade verkligen pengamedel att satsa och det vi saknade fick vi som bidrag från banker, privata fonder och Stockholms kommun. Det var en stimulerande och rolig tid att vara studentpolitiker. Allt tycktes vara möjligt och inget var omöjligt.

-”Vad det var roligt att jobba ihop i Nobelhuset” enades vi om i dag. Vilka minnen – Häftiga politiska diskussioner på Kårstyrelserna, Nobelfesten, Studentkårsbaler, Valborg i Uppsala, Studentkarnevalen med en veckas vagnbygge utanför Tekniska högskolan, besöksresor till olika universitets studentkårer som till den ”blöta” Helsingfors Universitets Studentkår och sist men inte minst invigningen av Allhuset med stor galafest.

Det är fantastiskt att tänka tillbaka på mitt liv som student, politiker och kulturarbetare. Men kulturarbetet får jag säkert anledning att minnas en annan gång. Dessutom har jag ju fått möjlighet att åter leva mitt i kulturen och politiken idag.

kommunikateket uks dagbok den 15 juli 2014 3

Dagen idag är min dag. Tack!

Allt tycks vara möjligt och inget är omöjligt.

 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *