DAGBOK DEN 7 JULI 2014 – ”duktig flicka”- syndromet, förkylning och ”loppis” – förberedelser

 

Måndag den 23 juni i vecka 26 tränade jag den senaste men absolut inte den sista gången – jag har varit sjuk och därefter gjort ”loppis” förberedelser. Detta utan att ljuga inför mig själv och hitta på ursäkter.

kommunikateket uks - dagbok duktig flicka _sommarlovsaktivitet_1950_pa_samariten_ulla
Sommaraktiviteter på Samariten sjukhuset, Stockholm 1950. Ulla längst t.v.
kommunikateket uks - dagbok duktig flicka mamma_pappa_sommaren_1952
Mamma Karin pappa Sven och Ulla sommaren 1952

Det satt något irriterande och pep i mina luftrör och förorsakade hosta, trötthet och totalt konditionstapp. Jag hade absolut inga krafter kvar att göra något – absolut inte motionera kroppen eller hjärnan (skriva dagbok t.ex.). Vecka 27 mot slutet började jag fungerar igen och pipet var borta, men torsdagen den 3 juli skippade jag träningen för alla mina ”loppis” förberedelser inför mitt nya sommarjobb, som skulle börja nästa dag.  Idag måndagen den 7 juli skall jag komma jag igång med träningen igen. Absolut utan tvekan!

Varför beskriver jag dessa avbrutna träningar så noggrant just idag?

kommunikateket uks - dagbok duktig flicka passjukan_ulla_papsken
Fyra stora bulor! Ulla med påssjukan påsken 1954
kommunikateket uks - dagbok duktig flicka sov_gott_ulla_1956
Sov gott! Ulla 1956

Jo, det är viktigt för mig att se mina motiv till att kunna låta bli min träning. Jag har tidigare ljugit så mycket för mig själv för att ”slippa träna”, kommit med den ena ursäkten efter den andra till mina läkare, sjukgymnaster, terapeuter osv. Men främst har jag ljugit inför mig själv. Jag har aldrig fullföljt en träningsperiod! Jag har betalat många årsavgifter på träningsinstitut, till Personal Trainers osv. men aldrig utnyttjat dem helt ut. Gu´ vad dyrt det blivit! Lärpengar tänker jag idag. Kanske? Var jag lat? Kanske? Skulle mina onda knän och muskler verkligen ta skada? Kanske? Eller har jag varit så djupt deprimerad, trött i själen att jag helt enkelt inte sett och förstått mitt eget bästa. Kanske? Det finns säkert många olika förklaringar. Men faktum återstår – jag känner verkligen idag vad skönt det är att träna fast jag är trött, har så ont i musklerna och hellre vill sova.

Ulla blivande skridskoprinsessa på sportlov i Karlstad, Nya Värmlandstidningen, 1954  Ulla längst t.h.
Ulla blivande skridskoprinsessa på sportlov i Karlstad, Nya Värmlandstidningen, 1954 Ulla längst t.h.

Jag har skrivit om detta tidigare, om min samtalskurator Anneli på Rehab som verkligen hjälpte mig att komma igång och fortsätta min träning. Hon hjälpte mig att svara på stora frågor som;

– Varför kan jag inte tillåta mig att må bra?

– Varför kan jag inte avsluta det jag påbörjat?

– Varför ljuger jag för mig själv?

Jag har fått hjälp till självhjälp att börja må bra, att avsluta påbörjade projekt och att sluta ljuga för mig själv. Idag är det lika viktigt att jag tillåter mig vara sjuk, att göra ett viktigt arbete (behöver ju lönen) och att se att jag faktiskt har en giltig orsak för att inte träna.

”Duktig flicka” – syndromet styr inte längre och kräver att jag alltid skall göra allting till 110 %. Mina motiv till att inte träna sedan den 26 juni är verkliga och tillåtna. Jag måste kunna tillåta mig att vara svag, trött och sjuk och inte ”jobba mig in i väggen”.

Denna inre dialog är viktig för mig och den blir ännu tydligare när jag skriver ner den här. Jag vet ju dessutom från min egen samtalspraktik hur ”Duktig Flicka”- syndromet härjar hos många både kvinnor och män. Många kommenterar ju även till mig ”in real life” (irl) att de känner igen vad jag skriver om.

Kan jag hjälpa någon se igenom ”Duktig flicka” syndromet och hur det styr denne, så är jag glad.

 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *