DAGBOK DEN 17 MAJ 2014 – djungelboken

Lördagen den 17 maj åkte jag TÅG till Stockholm och det funkade. Sara och hennes son Adrian var med och de ställde självklart upp på att jag inte kunde gå så fort. Det var Sara som föreslog att vi skulle ta tåget. Hon visste ju om min rädsla för tåg. Vi hade tagit god tid på oss (tåget gick kl 09.09 från Nkp) så vi kunde promenera långsamt och prata oss nerför Klarabergsviadukten till Sergels torg. Vad mycket folk det finns i Stockholm. Det luktar annorlunda – inte bara bensinångor utan också matos, spyor, parfymer, vitlök, cig.rök mm.

kommunikateket uks dagbok 17 maj 2014Framme vid Sergels torg konstaterade vi att hungern trängde på, så vi beslöt att genast åka upp till Teatercaféet och äta lunch. Jag åt Wallenbergare med god tårta till efterrätt. Vad mätt jag blev!

 

Vi satt som vid en bardisk framme vid de stora glasfönstren. Vi såg att det kommunikateket uks dagbok 17 maj 2014 1samlades människor med skyltar ”Bevara Slussen”, ”Bevara träden i allén”, ”Ge Norellstiftelsen ett värdigt, klassiskt hus!” ”riv inte XXX” osv.  Det var hembygdsföreningar och andra lokala organisationer som hade samlats för att protestera på Sergels torg i gammal 70- 80-tals anda.Jag kände mig hemma för en kort stund. Skyltarna var väldigt olika – en del var små i wellpapp och andra var stora och tryckta i flerfärg. Det var en lång kö till talarstolen – en fast balkong vid rulltrappan upp till cirkulationsplatsen och den övre gångvägen ner till Kungsträdgården. Talarna fick tala i max 2minuter – fast vi hörde inget upp till Teatercaféet.

Musicalen kallade! Klockan var 12.30 och DJUNGELBOKEN efter Rudyard Kiplings berättelser skulle strax börja.Musicalen handlar om en ung grabbs utveckling till ung man. Den utspelar sig i storstadens djungel – tunnelbanan.  Men vi började med att fotografera oss bakom bildskärmen i Foajén.

Det var många gamla minnen som trängde sig på. Jag slutade arbeta som Informationschef på Stockholms Stadsteater sommaren 1974. Mina arbetskamrater har nog alla slutat och gått i pension vid det här laget, alla utom VDn Benny Fredriksson. Jag träffade honom på ett politiskt möte där han var seminarietalare – ”Privat mot Offentligt ägt?” ungefär var temat.  Han berättade om hur en kommunal teater kunde bli så lönsam på så kort tid. Han tog över en ganska bankrutt teater och gjord den lönsam på ca 2 år. Det var kul att prata gamla minnen med honom efter seminariet.  Han berättade att han arbetade i foajén på Stadsteatern vid Norra Bantorget som biljettrivare, garderobiär mm. Han minns att Viveca Bandler, teaterchefen och även jag kom ner i foajén och pratade med personalen – alla lika! – nästan varje kväll före det att publiken släpptes in. Han värdesatte denna närhet mellan chef och personal och han gjorde själv nu detsamma här på Stadsteatern vid Sergels torg.

Och sedan var det dags att ta plats i vår loge, som jag hade valt. Den lilla logen, längst bak på parketten med tre stolar. Jag tänkte att Adrian som var på teater för första gången i sitt unga liv – kanske skulle vilja gå ut och då skulle han inte störa någon. Det tror jag känns tryggt. Men ingen gick ut! – trots 3 timmars föreställning med kort paus.  Man ser jättebra när man sitter i logen – man har hela den breda scenen framför sig – utom kanske en meter av ytterscenen till höger – fast där spelade de inte. Eric Gadd har skrivit de nya sångtexterna såväl som musiken. Härlig, igenkännande och medryckande. Jag tyckte mycket om föreställningen och det gjorde Sara och Adrian också.

Så var det dags att börja resa hemåt. Först en lång promenad till Centralen eftersom vi gick ”motvalls kärring” hela tiden kändes den längre hem. Det var så många ute och gick att vi knuffades och puffades med folk. Det var inte helt lätt med tanke på min dåliga balans, men jag hade ju käppen. Många andedräkter pustade i mitt ansikte. Men så vad!

Vi gick i en Storstad och så var det ju 17e Maj! Många Norska dräkter och många familjer med många barn på väg hem från Skansen. De sprang och skrek och grät och skrattade och smällde med ballonger, kastade serpentiner och lekte med lotterivinstergossedjur mm. Det var häftigt må jag säga.

Så kom vi till KLARABERGSVIADUKTEN. I Rulltrappan ner till Centralens huvudhall fanns en av vatten översköljd lekplats. Det såg fantastiskt och skrämmande ut. Hur har de fixat detta tänkte jag. Skrämmande! Igår i boden fick jag veta av Monica Lindow att det var 3D som skapade denna bild på vad det alltmer varmare klimatet kommer att göra med vår vardag. Skrämmande!kommunikateket uks dagbok 17 maj 2014 last

Vi tog en kaffe och satte oss att vänta på att tåget skulle gå hem och då såg jag. På väggarna i hela denna Centralhall fanns jätteskultar om ett kallare klimat i EU-politiken men vi vill ha varmare politik i EU- rösta på Miljöpartiet de gröna.

Det var en ofantlig, påträngande och häftig annonsering. Ingen kunde missa budkapet. Det liksom sköljde över mig! Sen gick tåget hem. Adrian somnade, Sara läste och jag satt bara och såg mig omkring.

Jag drack lite vatten, som jag fick av konduktören och jag var så nöjd. Jag skulle hem och sova efter en upplevelsefylld dag. Jag har ju alltid kört bil i Stockholms Centrum. Vad mycket jag missat. Tack Sara för att du tog mig med på tåget.

 

 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *