DAGBOK 16 MAJ 2014 – Galleri Fiskhuset

Denna fredag har jag ägnat helt åt mitt kära gamla projekt Galleri Fiskhuset. Det var länge sedan jag sist tänkte på det och försökte komma ihåg hur det var att bygga upp, genomföra och avsluta projektet. Min medverkan avslutades när Kommunstyrelsen den 15 december 2008;  ”beslutar att anvisa 2,2 milj. Skr för projektering och renovering av Fiskhuset att tas ur Kommunstyrelsens ofördelade investeringsmedel.” Då tog styrelsen för föreningen Fiskhuset helt över ansvaret och driften. Det var lite sorgligt att dra mig helt tillbaka, men det var nödvändigt.

kommunikateket uks dagbok 16 maj 1

 

Jag har hela denna vecka letat fakta, sökt i gamla arkivpärmar och talat med mina vänner från den tiden. Men idag har jag skrivit på mitt tal hela förmiddagen. Jag blev ombedd att tala i ca 10 min och berätta om min vision med Fiskhuset och beskriva hur jag bidrog till att galleriet blev till och att det kunde utvecklas till en uppskattad mötesplats i konstens namn. Anne de Jonge invigningstalade- 1a fotot.  Samtliga foton är fotade av Kerstin Järvinen som så vänligt sänt dem til mig.



kommunikateket uks dagbok 16 maj 3

kommunikateket uks dagbok 16 maj 2Hela eftermiddagen har jag tillbringat i mitt underbara Fiskhus – mitt kärleksbarn – och träffat många gamla vänner från min period som Kulturarbetare och ordförande i Kultur- och föreningsnämnden. Det är otroligt vad bra jag mår.

I morgon skall jag åka till Stockholms Stadsteater med Sara och Adrian och se Djungelboken, en musikal i vår tid. Häftigt. Vi åker tåg redan kl 09.06 och kommer hem först 18.47. Vi skall äta Hamburgare och fika på Sta’n och jag skall gå till och från TågCentralen och ta bron över Oxelösundståget och likaså promenera från och till Centralen i Storstan till Sergels Torg. Jag kan!

Det är först gången jag åker tåg tor Sthlm åtminstone på 2000-talet. Jag ser fram mot detta äventyr. Är det barnsligt att tänka så? Härligt i så fall!

Detta är stort för mig.

Här kommer mitt tal;

Fiskhuset 5 år den 16 maj 2014

Ulla-Karin Skoghag, f.d. ordf. Kultur- och föreningsnämnden.

Det känns som det var i går jag stod här/där ute på trappan och invigningstalade och lämnade över en kakburk med Drömmar. Nu är den tiden förbi – då alla stod här och vävde drömmar om verksamheten på Fiskhuset – Drömmar som nu är uppfyllda. Men det kommer ständigt nya Drömmar, som någon annan får tala om.

Jag ser Fiskhuset som mitt lilla kärleksbarn. Jag kan kalla hela processen från befruktningen – ett konstfullt hantverk som började på Galleri hAndmadE – och växte till en mödosam, påfrestande, ansvarsfull graviditet med ett antal missfall som slutligen ändå koncipierade en ny skapelse och formade ett nytt välsignat tillstånd fram till den ödesbestämda förlossningen – INVIGNINGEN idag för 5 år sedan.

Fiskhusets babyålder, följdes av småbarnsperioden, trotsåldern och den just pågående förskoleåldern. Men Fiskhuset uppväxt och utveckling under dessa 5 år tillhör inte min personliga historia.

Så jag återvänder raskt till Tillblivelsehistorien.

Fikhuset föddes som ett litet frö i mitt medvetande efter det att Mikael Ardeheim, dåvarande ordf. i Kultur- och fritidsnämnden hade försökt få till stånd ett café i huset på våren 2006 i samarbete med den grupp ungdomar som senare bilda arrangörsgruppen Generator. En av ungdomarna var Marie Anstadius som senare deltog i Fiskhusets tillblivelse.  När jag började som ordförande den 1a januari 2007 hade jag gjort en kulturkarta över kultur- och föreningslivet i Nyköping – vad som fanns och vad som borde göras. I centrum låg/och ligger ännu Bryggeriområdet med det gamla Fiskhuset som tidigare varit lager för en av stadens välkända fiskhandlare och före det Bryggeriets Flasktvätt.

Jag ville omgående bekanta mig med Bryggerieområdet och bad därför Gunnar Järleby, min Nämndtjänsteman, kontakta Tekniska divisionen – den som förvaltade Bryggerieområdet – så att vi kunde göra en rundvandring och se vad som fanns och vilka idéer vi kunde få.

Jag blev omedelbart förälskad i Fiskhuset. Det luktade förfärligt av gammalt avfall och fiskvatten mm, det var rostigt, skitigt, dammigt, fullt av skräp och ganska farligt att vandra runt i. Men kärlek är inte ytlig. Under denna bråte fans ett embryo till ett fantastiskt Galleri och en mötesplats för kulturarbetare i Nyköpings kommun.

Jag minns att jag nästan svävade på moln och min fantasi skenade iväg. Jag såg hur huset fylldes av Kulturarbetare, Konstnärer och Konsthantverkare som samarbetade, visade och sålde sin konst och konsthantverk och att man kunde gå till ”Fiskis” och ta en macka på kvällen och diskutera och lyssna på musik. Men en sak stod klar för mig – det skulle vara kulturarbetarna, konstnärerna och konsthantverkarna i kommunen, som skulle sköta mitt ”Galleri Fiskhuset”. Det gällde bara att få med Kommunstyrelsens ordförande och hela Kommunstyrelsen på att Bryggeriet skulle kunna bli en härlig mötesplats nästgårds till Stora Torget, Stadshuset och Culturum. Det gamla Kulturstråket har varit föremål för utredningar sedan mitten på -90 talet och är det än. Många utredningar har det blivit men ingen har fullföljts.

Jag visste att det var viktigt att de tilltänkta kulturarbetarna, konst, och konsthantverkarna skulle stå för ansvar, drift och verksamheten i Fiskhuset och själva bilda en förening för att söka medel för projektering, renovering mm. Det gällde bara att få till stånd ett möte. Jag förstod att detta var på gränsen till vad en politiker skulle göra. Men jag brinner för kultur i alla former och det var det viktigaste. Jag har fått på moppen från tjänstemän och mina egna politikerkollegor många gånger under min tid som ordförande i Kultur- och föreningsnämnden, men jag gjorde mina val med öppna ögon. Jag ville inte att man skulle säga om mig – ”Hon gjorde ju ingenting – hon bara snacka!” – som man säger om politiker i allmänhet.

Jag skrev alltså inbjudan själv till alla Kulturarbetare, Konstnärer och Konsthantverkare och föreningar som kunde vara intresserade. Jag frågade Annica på hAndmadE om vi kunde träffas där och bad henne fixa frukt och något att dricka. Kultur- och föreningsnämnden betalade för det liksom hyran för lokalen. Så blev det och jag kunde bjuda in till möte den 10 maj 2007. Det är faktiskt också något att fira – det är alltså idag 7 år sedan vi första gången talade om Fiskhuset som en blivande kulturförening, Det kom 51 personer. Faaantastiskt! Jag var superlycklig. Kanske kan vi få till stånd ett Galleri Fiskhuset?

Vi kom överens om att mötas igen snart och se om vi kunde bilda en interimsstyrelse. Den 24 maj 2007 träffades vi igen och bildade en idégrupp med bl.a. Roland Öhkvist, Owe Brandel, Signe Fredriksson, Marie Anstadius. Jag minns tyvärr inte alla, men kanske kan jag få hjälp av er. Det var denna dag som mitt kärleksbarn Galleri Fiskhuset koncipierades! Vilken lycka.

Idégruppen arbetade sedan med många olika idéer och allehanda tankar mixades samman. Birgit Båvner och Lilian Persson – två gudabenådade administratörer knöts till gruppen. Min avsikt var att Kommunen, Kommunstyrelsen och Kultur och föreningsnämnden skulle ge förutsättningarna till denna nya verksamhet genom framför allt investeringsbidrag och vissa föreningsbidrag.

Idégruppen beslutade om att ansöka om bidrag från nämnden för ett arvode till en proffsutredare, Runar Ekman, som skulle utreda – ”Vad kan man göra med Galleri Fiskhuset och vilka skall göra vad och på vilket sätt?” Nämnden var tvungen att säga nej till ansökan. Den fick göras om. Det var det första missfallet. Men Runar blev kvar och det är han än idag. Han får snart själv berätta.

Jag arbetade på mitt sätt – vilket inte uppskattades av mina parti – och politiker kollegor och berörda tjänstemän. Jag bad om stöd, intresse och pengamedel – jag förklarade om och om igen – och jag sprang till Gunnar, min nämndtjänsteman och grät när jag hade sprungit in i väggen. Allt verkade hopplöst. Nästa missfall!

Många kulturarbetare och konstnärer blev irriterade och arga när det började talas om att utställningarna i Stadshushallen skulle ställas in och sedermera flytta till Fiskhuset – om det blev ett Galleri någon gång. Bråk med kulturarbetarna om Stadshusets entréhall blev också ett missfall!

Den som var argast var Erik Midfalk, känd kulturarbetare i Nyköping. – Han som faktiskt ganska snart började delta i idégruppens arbete och har sedan dess fram till årets årsmöte – varit väldigt engagerad i Fiskhusets verksamhet. Så var det. Alla blev bergtagna av tanken på Galleri Fiskhuset. Mycket hände och vi gick alla på ”pumpen” ibland.

Men så kom den 15 december 2008 i Sal B Stadshuset, på Kommunstyrelsens möte; Vi kan läsa ur protokollet – Kommunstyrelsen beslutar att anvisa 2,2 miljoner för projektering och renovering av Fiskhuset att tas ur Kommunstyrelsens ofördelade investeringsmedel. Investeringen finansieras genom avräkning mot framtida intäkter. Kommunstyrelsen ger uppdraget till Tekniska divisionen.

Kommunstyrelsen befruktade min idé och gjorde det möjligt att mitt Hjärtebarn – Fiskhuset – kunde växa och frodas fram till förlossningen – INVIGNINGEN den 16 maj 2009. Föreningen Fiskhuset var den drivande och arrangerande gruppen som stod för utvecklingen – speciellt vill jag nämna Lilian Persson som klättrade i husbygget, höll koll och drev på under hela byggnationen och Birgit Båvner som sammanfattade och skrev den ena arbetsplanen, framtidsvisionen och ansökan efter den andra och gav aldrig upp. Tack för att ni fullföljde min dröm och gjorde den möjlig.

Nu kan mitt hjärtebarn stå på egna ben tack vara alla starka och initiativrika människor som ägnat så mycket tid av sin fridtid till detta hus.

Jag var på Fiskhusets årsmöte nu i våras. Salen var full av entusiastiska medlemmar med framtidsvisioner och önskemål om kommande verksamhet. Styrelsen som valdes vekar handlingskraftig och jag känner mig lycklig.

TACK ALLA FRÅN DÅ, NU OCH IN I FRAMTIDEN

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *