DAGBOK 17 APRIL 2014

Min morgon var jättejobbig. Jag fick en akuttid hos tandläkaren eftersom min högra inre kindtand hade klyvt sig. Den måste slipas ner till hälften så att tungan in skär sig på den spetsiga tandhalvan hela tiden. Det var ganska jobbigt. Slipborren har ett skärande ljud som gör mer ont än själva slipningen. Men det var ändå inte det värsta idag.
kommunikateket uks dagbok 17 april 2014
De var att ha tid hos tandläkaren kl 09.00. Jag fungerar inte före kl 10.00. Mina ben viker sig och jag snubblar ganska lätt.
Idag fick jag dessutom veta av min underbara sjukgymnast Lisbeth på Rehabiliteringen att en av konsekvenserna med min sjukdom är att det tar tid att komma igång på morgnarna. Hon har hört det från så många som har samma problem. Märkligt nog så gjorde den kunskapen faktiskt min dag lite ljusare.
Men så gick jag till Balansträningen och det var jobbigt för flera av oss som tränade hade en djävla dag, ont och mådde dåligt. Då märkte jag vad duktig jag är på att smita undan låtsas som ingenting och hålla masken. Fast jag tränar på att stå upp för vad jag vill – det är ju min kropp som värker så jag kan gå och sätta mig när jag vill eller ännu bättre fortsätta träna fast det gör ont och våga visa det utan att gnälla.
I vilket fall så åkte jag hem gladare, mjukare i musklerna och nöjdare än hur det var tidigare på morgonen när jag åkte till tandläkaren. Och så har jag ju en nedslipad och tand som inte min tunga skär sig på.
Vad mer kan man begära?
Hålla masken eller inte?
Må dåligt utan att vara duktig flicka.
Småsaker tycker kanske du?
Eller känner du igen dig?